Det här varma och smått humoristiska talet är tänkt att hållas av brudens far. Det genomgående temat är den frustration det innebär för den omtänksamma föräldern att se sitt barn växa upp till en självständig individ som tar sig fram här i världen på egen hand. I slutet av talet ger talaren emellertid bruden sitt erkännande. Han litar på hennes val och önskar henne och hennes man allt gott inför framtiden, även om han naturligtvis hoppas på att även i fortsättningen ibland bli tillfrågad om hjälp och stöd. Slutligen utlyser han en skål för brudparet.

Se utdrag ur talet här

Det här talet tar på ett humoristiskt sätt upp hur det är att vara en överbeskyddande far till en dotter som redan i tonåren började ge sig ut på egna äventyr med killar och kompisar. Far och dotter har en bra relation och fadern har också kommit att bli mycket förtjust i sin svärson. I talet berättar han först med glimten i ögat hur mycket omtanke och oro han genom åren har känt för dottern, även sedan hon blev vuxen, men går sedan över till att konstatera att dottern inte kunde ha valt en brudgum bättre lämpad att stilla en fars oro. Svärsonen får på så vis på ett lättsamt sätt motta sin svärfars erkännande. Talet avslutas med att en skål utbringas för brudparet.

Se utdrag ur talet här